Måndag nummer två. Dag 11

Jaha. Måndag igen. Den andra i ordningen och det är lite svårt att hitta orden, när det inte kommer något aktivt påfyll. Jag är nu inne på bok nummer, vet inte, fyra eller fem kanske. Nu är det iallafall Hypnotisören av Keepler, boken jag fick av Siri och parallellt med den, De hängda rävarnas skog av Arto Paasilinna. Har inte helt kommit in i någon av de än så kan inte uttala mig men ska ägna eftermiddagen här åt Hypnotisören tänkte jag, eller kanske någon film om jag kan hitta någon. Molnigt ute och för mig är det en alldeles ypperlig anledning som för mig alldeles fullkomligt legaliserar filmbruk mitt på dagen, mitt i juli.

Helgen har iallafall varit lugn och skön. Inga fnurror på några trådar eller höga suckar från någon av oss. Det stämmer väl kanske i och för sig inte helt. Jag suckade nog ganska högt vid ett par tillfällen då tristessen kändes mig övermäktig och var trött på att göra allt jag redan hade gjort i över en vecka samtidigt som jag var blågrön av avundsjuka på David som har möjligheten att vara mobil och ha tusen saker att göra. Då suckar jag lite extra högt. Vill ju ha uppmärksamheten också. Kom och sätt dig och prata med m i g, umgås med m i g, var vid sidan av m i g.. Som ett barn. Ja.. så några små suckar blev det nog från mitt håll och från hunden, ja han suckade nog mest åt värmen som tömde honom på all must och energi han måtte tänkas ha kvar från det pågående högtrycket, de röda kurvorna på väderkartan. Kvar hade vi bara en låtsashund. En hund som ibland försökte vara hund och med mycket möda fick fram några skralliga miss-Piggyskall, eller kanske mer som grodan Kermit, men som för det mesta var våran alldeles egna, håriga, trubbnosiga, goa klippdocka. Alldeles formbar.