Med huvudet fullt av bomull och konfetti. Dag 4

Ja variationen är inte så stor som ni kanske märker gott folk. Nej och så kommer det väl att fortsätta vara men det är det är det här som är sanningen. Det är så jag ser verkligheten just nu med hjälp av kamerans lins om jag sträcker ut armarna över skärmen och knäpper en bild. Min egentliga vy, ja det är den här nedan.

Solen kämpar lite med att tränga igenom förmiddagsdiset utanför fönstren och måndagssnilleblixtarna lyser med sin frånvaro. Nej i dag känns hjärnan som stoppad med bomull och konfetti och jag tänker att en liten slurk av det starka koffeinet hjälper. Jag får besök om en stund i form av en vuxen, Elin, en mindre vuxen, alltså ett barn, Line och en fyrbent, en hund, Ebba och Elin hittar nog fint fram till kaffebryggaren, kaffe och filter själv. För det är självbetjäning här hemma nu för alla som kliver in genom den vitmålade dörren med fyra små fönster, eller som kommer runt från baksidan med för den delen. Men det gillar jag. Vi gömmer inga hemligheter i varken kylskåp eller skafferi så det är fritt fram att ta det man så önskar. Eller den kurrande, sugna magen önskar så länge det serveras mig en liten bit och det är så jag vill ha det. Gästfrihet.

I går pratade jag med Lisa som presis, va har ni sett, hennegud det är det här landet, p r e c i s  menar jag förstås, som p r e c i s har gått på fyra veckors semester nere i sommaridyllen Hjo och det lät så fasligt gott men den där dundermysiga grillkvällen som vi pratat om så länge dröjer nu till nästa år. Men då har vi något att se fram emot och nu ser jag att det här bara blir surr av det här, blaj, så jag tror jag ska ta min bok, Flaskpost från P, av Jussi Adler-Olsen och följa med kriminalkommisarie Carl Mørck i hans jakt på ledtrådar kring mystiska bränder och skumma båthus i Danmarks skärgård istället.

Så kanske jag är lite kvickare sen.

Efter bokspänning, finbesök och koffeinpåfyll.

Kan ju alltid hoppas.