När det känns svårt. Dagar som den här när allt känns helt meningslöst och utan poäng får jag påminna mig. Påminna mig själv om varför jag gör det här. För jag glömmer så lätt. Jag glömmer och kanske vågar jag inte hoppas på för mycket. Så många brännmärken och svårläkta sår på min hud efter tidigare "vi hoppas och tror på det bästa" att jag vågar inte alltid tänka, att jag gör det för henne. Men jag gör det ändå. Jag gör det av hela min kropp, min själ och min vilja. För henne. Hon är min anledning. Hon är min kraft. Min lust och min styrka. Hon är jag. Och jag är hon.
❤❤❤
SvaraRadera